Spännande utflykt i brandområdet!

Vilken fantastiskt bra dag vi hade i brandskogen lördagen den 22 augusti!
Jan-Inge Tobiasson guidade med stor sakkunskap oss i hur olika växter och djur återtar markerna efter den stora branden. Vi hade ett osannolikt bra väder, åkte stor buss på de krokiga skogsbilvägarna oc
h diskuterade om utvecklingen och förundrades över svedjenävan och andra organismers osannolika anpassning till extrema förhållanden. Sist på dagen fick vi också skåda en stor vedstekel som av misstag hamnat i en fälla för granbarkborre.
Några arter vi pratade om:
*Svedjenäva (cirka 40-50 K exemplar som successivt kommer att minska och försvinna om 2-3 år)
*Brandnäva
*Murklor (topp-, sten-, och rotmurkla)
*Mjölkört (Rallarros)
*Rökdansfluga (Enligt Jan-Inge hade rökdansflugor ”raveparty” i glödande myrstackar)
*Jättevedstekel
*Bävrar
*Groddjur
*Sländor
*Gärdsmyg
*Spillkråka
*Granbarkborre
*Tretåig hackspett
*Korpar
*Vildsvin
*Klövvilt
*Varg

Cirka 15 kända spelplatser för Tjäder brann upp. All jakt kommer tillåtet förutom toppfågeljakt i hopp om att tjäder, orre och järpe kan återetablera sig.

Korpar och vildsvin var först att visa sig direkt efter branden, antagligen för att leta efter as. De större djuren är vanliga efter vägarna, dels för att det är svårframkomlig terräng i brandskogen, dels för att mjölkörten är en populär betesväxt som växer i massor i vägkanterna. I princip kan djuren bara ta några steg på sidan av vägen för att äta sig mätta.

Under vintern plogades skogsvägarna vilket också gjorde det ”bekvämt” och energisnålt att ta sig fram utan att behöva pölsa i snön.

De yngre granplanteringarna på området klarade sig från branden på grund av att markvegetation helt saknas i de täta planteringarna.
Där branden gått fram som hårdast, en sträck på ungefär 7 km finns knappt ett träd som lever. Dock kunde man se att vissa granar var gröna i toppen. Granarna var helt döda, vi skrapade med kniv på en stam och såg att det fanns inget som levde, de var helt ”kokta”, ingen som helst näring- eller vattentransport ändå hade några gröna barr i toppen. Längst upp fanns fortfarande vätska kvar i stammen, en sista resurs, ett sista andetag för dessa granar.

Nedan kan bilder ses från utflykten.

20150822_121945 (450x800)20150822_122849 (640x360)20150822_112242 (640x360)20150822_130011 (640x360)20150822_133747 (450x800)20150822_134430 (450x800)20150822_122914 (800x450)
Bild 1. Svedjenäva.
Bild 2. Stora kontraster, blå himmel, svarta döda träd och spirande grönska.
Bild 3. Jan-Inge berättar återinvandringen av djur.
Bild 4. Västmanlands stenöken, här brann all förna och humus.
Bild 5. Jättevedstekel.
Bild 6. Granbarkborre.
Bild 7. Fikapaus bland svedjenävor och i övrigt död skog.
(Foto: Ida Jönsson)

 

 

 

 

 

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *